Hur ser ett reportage ut?

Nedan följer ett reportage från "Expressen". Läs igenom texten och leta efter typiska drag för ett reportage.

De strider utan fungerande vapen

CHAR BULAK, Afghanistan. Svenskarna som har det farligaste uppdraget i Afghanistan har varken vapen eller bilar som duger för strider. Gång på gång har de begärt rätt utrustning.
Expressen har som första svenska medie följt med OMLT-gruppen i fält.
- Jag har blivit beskjuten, med kulor vinande runt benen, men jag kunde inte ens besvara elden eftersom våra vapen inte räcker, säger överste Thomas Lindell.

Solen är stekhet. I skyddet av skuggan är det 46 grader varmt och under den gassande solen är det över 60 grader. Metallbågarna runt solglasögonen bränner på kinderna och svetten rinner konstant längs kroppen. Men Adam, 23, från Skåne drar på sig den upp till 50-60 kilo tunga stridsutrustningen och tar snabbt kommandot över de svenskar, norrmän och kroater som ingår i dagens OMLT-patrull. Han klagar inte. Värmen är bara att dricka bort med litervis av vatten.
Adam fattar tag om den enda kulspruta svenskarna har med sig. De andra soldaterna tar var sin AK5.

Vi hoppar in i en Geländewagon, en av de norska mercedesjeepar som används i dag. De svenska bilarna kan inte köras eftersom de är trasiga. Och "Galten", det pansarfordon som är på väg för att förbättra säkerheten, har inte anlänt än.Tillsammans med ANA, den afghanska nationella armén, lämnar vi Camp Mike Spann, OMLT-gruppens bas. Den ligger en timmes bilfärd från Northern Light-campen i Mazar-i-Sharif, där majoriteten av svenskarna i området befinner sig.
Dagens uppdrag är att åka ut till området Char Bulak och den by som ligger närmast den plats där svenska soldater för några veckor sedan överfölls och hamnade i strid med talibaner. Minst tre talibaner dödades i skottlossningen.
- Jag vill veta hur säkerhetssituationen är nu och jag hoppas få veta det av en byäldste, säger överste Thomas Lindell som är chef för OMLT och ger oss tydliga instruktioner om vad vi ska göra om det blir ett eldöverfall.

Det är riksdagen som har tagit beslutet att Sverige ska ha en enhet i Afghanistan som ska samexistera med OMLT-grupper från andra nationer. Deras uppgift skiljer sig markant från de övriga svenska trupperna i Mazar-i-Sharif. Hittills har de bestått av nio personer och fört en tämligen anonym tillvaro. Men i mitten av november kommer gruppen att utökas med 38 svenskar och ta en allt större roll i säkerhetsarbetet i Afghanistan. Förändringen av uppdraget leder även till att hotbilden mot svenska soldater förändras.
- Det är OMLT som ska fixa till så att afghanska armen blir självständig och själv kan leda säkerheten i landet. Det är vi mentorer för, säger Thomas Lindell.
Att de jobbar nära ANA innebär att OMLT-soldaterna är ute i strid - mot bland andra talibanerna.

"Jag tror svenskarna får skickad de här bilarna till nån gravgård", säger de finska soldaterna i OLMT-truppen när den svenska bilen vi färdas i inte går att starta. Foto: Jonte Wentzel
- Vi övervakar arbetet. Om något händer tar vi aldrig kommandot utan vi finns med vid sidan. Men om vi blir beskjutna strider vi, säger Fredrik, som är major och också ingår i OMLT-enheten.

Det senaste halvåret har attackerna i svenskarnas område i norra Afghanistan fördubblats. Ett flertal rapporter talar för att ett stort antal talibaner har sökt sig till norra Afghanistan och det område där svenskarna är. Det har OMLT-gruppen tydligt märkt och nämner Ghormachregionen, där talibaner och andra regimkritiska grupperingar fått fäste. Följden blev att flickor inte längre vågade gå till skolorna och att befolkningen levde i skräck. Därför beslutade sig ANA för att under våren genomföra en stor operation i området, med stöd av OMLT.
- Direkt när jag kom ned i våras låg jag ute en månad i sträck. Och det var strider varje dag, säger överste Thomas Lindell.
- Då var det krig. Det går inte alla kalla något annat, säger major Fredrik.
Thomas Lindell berättar att många talibaner dödades, liksom några soldater från ANA.
- Men de gjorde ett bra jobb och när vi lämnade Ghormach var området betydligt säkrare. Vi gjorde skillnad där, det är tydligt. Det är en fröjd att möta befolkningen nu.
Under tiden som han berättat om de olika aktioner svenskarna deltagit i har vi i karavan färdats genom ett platt landskap. De mjuka bergen syns långt bort i horisonten. Lindell vinkar till barnen som går längs vägen.

Efter ett par timmar kör vi förbi den plats där svenskarna överfölls för några veckor sedan. Det ser ut som vilket fält som helst.
- Jag kom hit precis efteråt och där låg de dödade talibanerna, säger Thomas Lindell och pekar mot de små kullarna där de som överföll svenskarna gömt sig. Bara någon kilometer bort ser vi lerhusen i Char Bulak, ett känt talibantillhåll. Enligt flera uppgifter kommer bland annat de personer som låg bakom bombattacken som dödade två svenska soldater 2005 från området.
Innan vi kör in i byn stannar vi till och Thomas Lindell pratar med chefen för ANA om hur de ska agera inne i området. Målet är att hitta en byäldste för att utreda säkerhetssituationen, bland annat inför det kommande valet.

Många analytiker menar att våldet kommer att öka fram till valet 20 augusti. Talibanerna har öppet sagt att de med våld vill stoppa valet och de blodiga attackerna de senaste veckorna visar att de menar allvar. Det innebär en ökad hotsituation i hela landet och även mot de svenska trupperna, i synnerhet OMLT-gruppen eftersom de och den afghanska militären aktivt är ute för att säkra områden så att befolkningen vågar rösta. Detta känner politiker och beslutsfattare i Sverige mycket väl till. Men när den utsatta enheten vill ha ner den utrustning de anser krävs för att säkert ska kunna utföra sitt uppdrag, så händer ingenting.
- Det finns ett styrdokument från Nato om vilken materiel vi ska ha. Och den materielen har inte vi här. Vi vill ha tyngre vapen, säger major Fredrik kritiskt.

Han och överste Thomas Lindell efterlyser i första hand andra fordon och vapen.
- Svenskarna har generellt bra utrustning men med den ökade hotbilden skulle vi behöva annan utrustning. Vi har länge behövt andra bilar i stället för Geländewagen eftersom vi inte har kunnat besvara eld från dem, säger Thomas Lindell.
Nu är det bestämt att fler pansarbilar, "Galten", ska ner till Afghanistan och vissa av dem ska gå till OMLT. Men det har tagit tre år att få gehör för det behovet. Thomas Lindell påpekar att det största behovet just nu är andra vapen. AK5:orna fungerar inte för uppgiften de har.
- Våra vapen räcker inte här i Afghanistan med den hotbild som finns. För inte så länge sedan blev jag beskjuten med kulsprutor när jag stod utanför bilarna. Kulorna ven längs benen. Men de som sköt var för långt bort för AK5. Det var inte ens lönt att försöka, säger han.
Översten lämnade redan i juni in en begäran om långtskjutande vapen, exempelvis kulsprutor, till Armétaktiska staben G3. Han fick ingen respons. I mitten av juli skickade han en påminnelse. Men också den är obesvarad. Under tiden har OMLT gjort mängder av riskfyllda operationer.
- Hotbilden är ändrad och vi behöver ha ner andra vapen omgående, säger Lindell.

Överste Olof Granander är chef för hela den svenska styrkan i Mazar-i-Sharif. Han säger att de löser bristen på fordon och andra materiel efter hand och med de resurser som finns. Att inte åka ut i fält, existerar inte. Däremot måste svenskarna vara mer försiktiga och de hade kunnat jobba mer effektivt om logistiken hemma varit enklare. Det svenska försvaret har inget eller litet lager utan allt måst beställas nytt. Det gör väntetiderna extremt långa för svenskarna i Afghanistan.
- Det finns ingen som inte lyssnar, men vi behöver vara mer anpassningsbara. Behoven ändras mycket snabbare än vi kan reagera. Om vi ska vara med och delta solidariskt i det här arbetet behöver vi öka flexibiliteten i systemet, säger han. Thomas Lindell anser precis som Olof Granander, att om de haft säkrare utrustning skulle de kunna göra ännu mer.
- Och det är ju därför vi är här. Att göra Afghanistan
säkert så att det här landet kan få fred, säger han.

Vi närmar oss det lilla torget i Char Bulak. Alla små affärer är stängda men vi blir hänvisade ner till moskén där en rad män kommer utströmmande. De är nyfiket misstänksamma och ber Thomas Lindell att slå sig ned med byäldsten. Han börjar med tala om sin förtjusning över Afghanistan och byäldsten ler till slut. Det flockas alltfler män runt oss, en del ser envist bistra ut. De är sannolikt talibaner, förklarar Lindell senare. När översten tar upp att det bara för någon vecka sedan skjutits mot OMLT och ANA en bit därifrån fryser deras ansikten till.
- Jag är uppriktigt ledsen att det dog afghaner. Men kan vi känna oss säkra här och kommer det att bli ett säkert val här?
Byäldsten Hamil svarar:
- Det kommer att vara säkra val här och jag hoppas att fler barn får gå i skolan. När barn får gå i skolan är det bra för Afghanistan. Vi behöver det, säger han något flyktigt.
När han får frågan vad han anser om vad svenskarna gör i området, är han till synes positiv.
- De är välkomna hit, säger han.
När vi lämnar byn säger Thomas Lindell att han är nöjd med besöket. Han ville bland annat visa dem att ANA och OMLT vet att det finns talibaner här och att de inte tänker ge vika. Att samtala med byäldstar är en del av arbetet att begränsa talibanernas rörelsefrihet så att andra afghaner kan gå och rösta.
- För många afghaner är detta första gången de kan rösta. Jag hoppas verkligen att det ska gå lugnt till, säger Thomas Lindell.

När vi några timmar senare ska hämtas från Camp Mike Spann för att köras till Northern Light kommer en svensk Toyota Landcruiser som precis varit på lagning.
Men den vägrar att starta när vi ska åka väg.